Vad är grejen med 90-talet?

Det har hållit på ett tag nu. Ja, egentligen sedan nyårsafton 1999 då vi lämnade det stora 90-talet. Besattheten. Analyserandet. Hyllandet. För det var ju bättre förr. Det vet ju alla. Jag har ju haft turen att på senare år verkligen fått djupdyka i årtiondet som formade så stor del av hela mig som människa och inte minst min musiksmak. 

För jag må ha börjat som hockefrilleförsedd hårdrockare på 80-talet men det var under 90-talet som jag utvecklade min musiksmak i samma takt som jag växte som människa så som man gör i 20-årsåldern. Det som hände då bär jag med mig djupt inne i mig själv och det är en sorts nollpunkt.Precis som det är det i många andra i min ålder. 

Men jag tror faktiskt att 90-talet har något som senare decennier inte har haft. 1989 föll muren och världen blev en radikalt annorlunda värld helt plötsligt då man till en början trodde att allting skulle ordna sig. En ny öppen och fredligare tillvaro. Vi vet ju att det inte stämde men just där och då kändes det väldigt bra. Samtidigt blev populärkulturen extremt viktig och även den genomgick en sorts förvandling. Som musiken. Det har ju analyserats till döds hur viktigt Seattle var och hur allting ändrades när Nirvana slog igenom. Men det var ju större än så. En rad murar mellan genrer revs också. Det blandades och mixades på ett sätt som sällan setts samtidigt som varje genre växte i sig själv. Allt var verkligen tillåtet. 

Och mitt i detta stod vi som hade extremt mottagliga hjärnor då som man har i 20-årsåldern. Och det är det som jag bär med mig än idag och som gett mig en väldigt bred och nyfiken musiksmak. Och det påverkar hur jag ser på samtida musik som kommer idag. Något som stått ännu klarar för mig när jag på Heavy Underground gjort poddar som klassikeravsnitten med Misha Sedini och Just One Fix med Martin Dunelind. Där vi grävde vi ju ännu djupare i populärkulturen och våra egna 90-talsjag år för år. 

På den här "bloggen" tänker jag samla ihop alla poddar jag gjort tillsammans med Martin och Misha, skriva om skivorna jag älskar och om andra populärkulturella fenomen från 90-talet. Ja det handlar om nostalgi och ja det är möjligen en medelålderskris. Men det skiter jag i.

För jag älskar 90-talet.

Magnus Tannnergren Heavy Underground